Äntligen har svärfar Arne och Sven kunnat ta ned den stora björken på framsidan i Melstad. Den har växt och blivit gigantisk. Och nu började vi oroliga för att om det skulle bli storm frmaöver och den skulle falla så skulle den falla rakt på vårt fina hus. Och så skymmer björken huset så mycket och skuggar.
Wilmer fick dock sina funderingar över var fåglarna nu skulle bo när fågelholken inte hängde i björken. :-)
Svärfars Gremo var välbehövlig när allt ris och timmer skulle forslas bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar