Idag har vi hunnit med en hel del. Först på förmiddagen var jag förbi huset och kikade lite. De har nu tagit bort all panel på framsidan också. Och plåtgubbarna var där och satte lite plåt på taket igen. Huset ser inget vidare ut just nu för tillfället. Men det kommer kännas skönt sen när man kan se dom få upp ny panel på huset. Men jag har svårt att tro i dagsläget att vi skulle kunna få flytta in i september. Enligt min åsikt är det helt omöjligt. Aldrig att de hinner bli färdiga tills dess. Jag tror snarare på oktober , november. Bättre att ställa in sig på senare så att man inte blir besviken. Min far har också varit super snäll idag och hjälpt till att plocka tegel så nu ser det mycket bättre ut. Ett stort tack till dig pappa!
Sen på kvällen var Sven och jag på Mjölby färg och golv och bestämde oss för vilka golv vi skulle ha i hela huset. Inget lätt val precis men vi var rätt eniga i våra åsikter så det gick bättre än vad jag trodde. Det är ju många rum ska väljas golv till. Sen kommer vi få välja kakel och badrumsgolv också. Det är många val. Man blir helt matt av alla saker som ska bestämmas och fort ska man bestämma sig också. Bygger man ett nytt hus i vanliga fall så har man oftast funderat minst ett år innan man bygger men nu har vi bara kastats in i det här med all hast och är inte mentalt förberedd. Och det svåraste är att byggarna säger att vi kan göra ändringar på huset om vi vill och då blir man ju helt förvirrad över vad man borde ändra på. Men att hinna göra ritningar till allt innan är skitsvårt att hinna med. Känns som att man inte riktigt vet vart man ska börja och vad man ska prioritera.
Efter golvfirman var vi och hälsade på en man som har kontoret på samma ställe som Sven. Han och hans fru råkade ut för samma sak som vi har varit med om, fast hos dem brann det för 5 år sen. Deras historia var märkligt lik vår. Enda skillnaden var nog att deras brand startade i glasverandan och sen spred sig i huset. Vår startade ju av elfel i badrummet. De hade samma byggfirma som vi har som byggde upp deras hus. Det kändes så skönt att höra kvinnan berätta om hennes upplevelser och ändå se att allt ordnar sig till slut. Huset deras var jätte fint nu och inga spår av någon brand kunde märkas. Fast hon berättade att hon fortfarande efter 5 år kunde vakna kallsvettig och tro att det brinner. Det var skönt att få prata med någon som verkligen förstår vad man går igenom när huset börjar att brinna. Alla känslor som skräck, sorg, ilska och hopplöshet. Men ändå en tacksamhet och värme till de som finns omkring en och ger en hjälpande hand.
//charlotte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar